White hat

Jag fick hjälpa grabben häromdan när en cracker försökte sno hans steamkonto och försökte förklara för honom varför vissa vill begå dessa brott och oboy vad impad han blev av pappa när jag satte dit killen riktigt ordentligt.

Det finns en gemenskap, en gemensam kultur, av programmerings- och nätverksexperter, som spårar sin historia genom decennierna till de första tidsdelade minidatorerna och de första experimenten med ARPAnet. Medlemmarna i denna kultur skapade begreppet ’hacker’. Hackers byggde Internet. Hackers gjorde operativsystemet Unix till vad det är idag. Hackers driver Usenet. Hackers får World Wide Web att fungera. Om du är del av denna kultur, om du har bidragit till den, och om andra människor i den vet att du är, och kallar dig en hacker, så är du en hacker.

Hacker-inställningen är inte begränsad till denna kultur av programvaru-hackers. Det finns folk som tillämpar hacker-attityden på annat, såsom elektronik eller musik — du kan faktiskt finna den på den högsta nivån av varje vetenskap eller konstart. Programvaru-hackers känner igen denna själarnas gemenskap, och kan kalla även dessa personer ’hackers’ — och vissa menar att hacker-andan är egentligen är oberoende av det specifika medium en hacker arbetar med.

Det finns en anan grupp människor som ljudligt framställer sig som hackers, men som inte är det. Detta är människor (vanligtvis unga män) som blir upphetsade av att bryta sig in i dator- och telefonsystem. Riktiga hackers kallar dessa människor ’crackers’ och vill inte ha något med dem att göra. Riktiga hackers tycker att crackers är lata, oansvariga, och inte vidare begåvade; och invänder att förmågan att kunna bryta sig in i ett datorsystem inte gör dig till en hacker mer än förmågan att tjuvkoppla bilar för dig till fordonskonstruktör. Tyvärr har många journalister och skribenter lurats till att använda begreppet ’hacker’ för att beskriva crackers. Dessa är ytterligt irriterande.

Den grundläggande skillnaden är: Hackers bygger upp saker, crackers river ner dem.